Judisk Framtid önskar alla en Pesach Kasher veSameach

H&M

Trots den svenska regeringens och EU:s milt sagt svala inställning till Israel, har de svenska företagen i allt större utsträckning ökat sin etablering i det heliga landet. Sedan närmare nio år tillbaka finns ett IKEA-varuhus utanför Netanya och inom kort kommer ytterligare ett varuhus att öppnas i landet. Nu har det så äntligen blivit dags för nästa svenska exportsuccé. Nu på torsdag kl 11:00 öppnar Israels första H&M-butik upp sina portar i Azrieli-köpcentret i Tel Aviv och den kommande tisdagen får även Jerusalem en H&M-butik. Judisk Framtid välkomnar starkt detta och kan inte göra annat än att instämma i den israeliska ambassaden i Stockholms formulering:

”Israel är en spännande marknad med stor potential och glädjer sig åt H & M: s beslut att öppna sin första affär i Mellanöstern i Tel Aviv.  I dessa dagar när återupptagna förhandlingar mellan Israel och palestinierna närmar sig är det viktigt att ge parterna stöd. Detta stöd kan ges på många sätt. Ekonomiskt samarbete är ett bra sätt att öka inflytandet och kunna påverka. H&M:s etablering i Israel är därför inte bara en god investering utan även en investering i fredsprocessen i området.”

Reepalu hade ett rätt.

Krönikören Svante Weyler beskriver situation helt utomordentligt.

LYSSNA HÄR

Vad tycker Ni?

Purim: helt fantastiskt!

De senaste åren har Purim i Stockholm varit helt fantastiskt.  Igår kväll var ca 220 personer i Adat Jeschurun och lyssnade på Megillaläsningen. Därefter samlades drygt 250 personer i Hillelskolans gymnastiksal för att tillsammans njuta av ett riktigt roligt Purimspiel. Tack Daniel, Peter, Patric, Kuba, Rut, Michal, Philip, Rebecca och alla andra för det. Efter spielet följde en välbesökt fest i Nya JF:s regi.  På söndagseftermiddagen var det dags för Chabads Purimfest i Lavalhallen. Även det ett fantastiskt evenemang med över 300 gäster. Tack för det Chaim, Mina och alla andra som hjälpte till. Under helgen har dessutom flera hundra matpaket delats ut till alla våra äldre. Tack Joram för denna fina tradition.

Det som framförallt gör mig så glad är att se allt engagemang bakom dessa evenemang. Ett engagemang som kommer från folk som arbetar ideellt i syfte att säkra en judisk framtid här i Stockholm. Tack!

ETT judiskt folk

Moshe Rabbeinu had many confrontations with Bnei Yisrael. There were times when the Jewish people complained, and even sinned. Although the commentaries point out that they were not always entirely at fault, nevertheless, we see that they were sometimes punished. That was why they didn’t go into Israel right away, as G-d had wanted, and that’s why the generation that came out of Egypt died in the desert, and so on.

After one of the most serious of these confrontations, the sin of the Golden Calf, HaShem said to Moshe Rabbeinu: “What do I need this for? What do I need this obstinate and stubborn nation for? I will destroy the entire Jewish people and I will start a new Jewish nation from you. Maybe this time they’ll be on a higher level.”

What did Moshe reply? “If you are planning to destroy the Jewish people then you can destroy me first: mecheyni na misifrecha — erase me from Your Book, the Torah.” Moshe put himself on the line for Bnei Yisrael. And he did this many times, not just once.

Most leaders are hungry for power, and that is their motivation for becoming leaders. People run for President, for Prime Minister. They try to show everybody how wonderful they are. They really want to be in office and once they are in office they won’t leave that office for anything. They don’t want to step down. They don’t have the best interests of the people in mind, but rather their own. Very often they want the prestige, the power, the salary and the status.

Moshe, by way of contrast, was a leader who didn’t want to be a leader, as we see from the very beginning of his career when he tried to refuse to accept upon himself the leadership of Bnei Yisrael. He had to be forced and coerced into becoming the leader, and once he became the leader, his own interests were always secondary and subordinate to the interests of Bnei Yisrael. They always came first. So when HaShem threatened to kill the entire Jewish People, and start a new nation which would be called Bnei Moshe and not Bnei Yisrael, Moshe said, “I won’t hear of that. If You do that then You may as well forget about me. I will not agree to that.”

(För mer av denna artikel besök: Chabad.org)

Vad kan detta lära oss? Moshe Rabbeinu förklarar det tydigt, vi som judisk folk är en enhet. På ytan kan konflikter uppstå, folk kan bli upprörda och arga, men på en djupare nivå när vi använder oss av våra ”judiska glasögon” inser vi är som folk enade. Det judiska folket, som för 3.300 år sedan var samlade på Sinaiberget stod där  som en enhet. På samma sätt, är det judiska inte heller likt när vi aktivt väljer att förändra det.

Vi hoppas att denna shabbes, som leder upp till Purim, får oss att inse detta – am echad ve lev echad.

Git helige shabbes unt freiliechen purim!

Purim Sameach. Från glädje till mer glädje.

Purim: att kunna se det dolda

Under de senaste dagarna har det rådit en debatt på denna blogg som till viss del varit nyttig, men i mångt och mycket varit destruktiv. Destruktiviteten bottnar, tror jag, i en frustration hos en stor del av medlemmarna i denna församling då de ständigt känner sig utpekade och ifrågasatta. Huruvida JK är att beskylla för detta kan diskuteras, men faktumet kvarstår: många känner sig upprörda och kränkta.  Jag, och många med mig, har blivit upprörda över den riktning som Judisk Krönika tagit, och kan endast hoppas att dess ledning, mot bakgrund av denna diskussion, väljer en inriktning som bättre speglar den enhetsförsamling som vi alla är så måna om att behålla. Med detta sagt ska vi gå vidare mot något betydligt gladare.

Me´shenichnas Adar marbim be´simcha – Från det att månaden Adar ska vi öka glädjen. I mitten av denna judiska månad infaller Purim, en av våra gladaste helger som vi firar för att koma ihåg hur Haman och hans följe ville, och nästan lyckades, mörda alla världens judar. Det speciella med Esters bok (i vilken vi läser ur på Purim) är att Guds namn inte nämns en enda gång. Inte en enda gång i bokens 10 kapitel kan vi läsa någon form av Guds namn. Och det är just det som är det fina med Purimberättelsen. Trots att Gud inte fanns tydlig för invånarna i Susan, så var deras första reaktion när de fick höra om Hamans onda planer, att fasta. De var nämligen så pass säkra på Gud att de klädde sig i säcktyg och fastade i tre dagar. Att Gud är dold är någonting vi idag påminns om på Purim då vi har som tradition att  klä ut oss.    

Det vi kan ta till oss av detta är att allting inte är så enkelt som det kan verka på ytan. Purim lär oss att se bakom fasaden och fokusera på det som finns där bakom. Titeln Esters bok eller på hebreiska Megillat Ester, reflekterar just detta. Ester är hebreiska för dold och ordet Megilla betyder ungefär att avslöja. Genom att fördjupa oss i saker, kan vi lättare se allt det dolda.

Judisk Framtid vill nu ta tillfället i akt att önska er alla en Purim Sameach!

Nu får det vara nog!

Då var det återigen dags för ett nytt nummer av den tidning som sår split i denna Församling.

Jag tror aldrig att Stockholms Judiska Församling varit så pluralistisk som den är idag. I vår Stora Synagoga är numera alla gudstjänster egalitära, vi har en livaktig progressiv grupp som träffas på månadsbasis och genomför sina gudstjänster. Samtidigt som detta har Stockholm två väl fungerande traditionella synagogor. Vi har ett gemensamt sommarläger med en intressant kompromiss mellan traditionell och liberal judendom samt mellan religiöst och sekulärt. Vid sidan om det religiösa livet kan man som jude i Stockholm finna ett stort urval av kulturella aktiviteter att delta i. Alltifrån en professionellt driven judisk teater till ett judiskt museum och ett judiskt bibliotek.

Detta är dock inte bra enligt Jackie Jakubowski. Jag skriver just Jakubowski eftersom det endast är han och ett fåtal likasinnade som har en sådan uppfattning. Genom att dra osmakliga paralleller med vad ett fåtal ultraortodoxa hittar på i Israel och den traditionella judendomen här i Sverige använder han sig av en mycket obehaglig  journalistik som har till enda syfte att skrämma upp folk.

De flesta, även Jakubowski, kan nog hålla med om att Stockholm inte kryllar av schtreimelförsedda män som kräver att alla rättar sig efter sin strikta religiösa tolkning. Sanningen är den att det finns en chassidisk familj i Stockholm. Jakubowskis mål med detta är att driva ett korståg mot den del av judendomen som han uppfattar som ”fel” eller ”omodern”. Det som inte passar Jakubowski ska Judisk Krönika hetsa mot.

Judisk Krönika var, och är ibland, en förträfflig tidsskrift som förmedlar judisk kultur och försvarar Israel och det judiska folk mot antisionism/antisemitism. Det tidningen har kommit att göra på senare år är att bli ett verktyg för de mörka krafter i vår församling som vill splittra den enhet som vår församling har gjort sig känd för. Vi ska hålla fast vid enhetsförsamlingen, detta betyder inte att vi måste vara en enighetsförsamling. Alla har rätt til sin egen åsikt, både Jakubowski och förespråkarna för traditionell judendom. Det  jag, och många med mig, är starkt kritiska till är Jakubowskis ambition att splittra denna enhet.

Självklart får Jakubowski driva sitt korståg mot traditionell judendom. Det jag framförallt vänder mig emot är att vår församling med sin ansträngda ekonomi ska betala 350 000 kronor årligen för en tidning vars målsättning är att motverka den enhetsförsamling som vi så gärna vill slå vakt om. Jag känner mig kränkt, ja det finns inget bättre ord, av att bli tvungen att betala för denna hetspropaganda, utan möjlighet att avsäga mig prenumerationen.

Nu får det faktiskt vara nog!

/Aron

Äras den som äras bör

Många är vi som har upprörts av de hemska bilder som kablats ut från det helt sönderslagna Haiti. Många är de som känner medkänsla och vill bistå offren för denna tragedi. Men vad har egentligen hänt så här nästan en vecka efter tragedin?

Många länder har genröst ställt upp, men ett land utmärker sig i förhållande till sin storlek: den lilla judiska staten Israel. Trots hårt tryck på dess armé från fientliga grannländer ställer man ögonblickligen upp när en katastrof inträffar på andra sidan jorden. Här följer en redogörelse för vad den israeliska staten bidragit med hittills:

”Den israeliska delegationen landade i huvudstaden Port-au-Prince på fredagskvällen (15 januari) och etablerade sin verksamhet mitt på en fotbollsplan i närheten av flygplatsen.

Två lag som bestod av sök- och räddningspersonal och hund- operatörer från IDF:s hundenhet sändes ut på räddningsuppdrag. Första laget sändes till Haitis FN-högkvarter i syfte att bistå med att rädda överlevande. Detta räddningsteam arbetar i samarbete med lokala myndigheter för att nå katastrofområden där överlevande kan lokaliseras och behöva vård.

IDF Medicin- och Räddningsteam har ställt upp ett fältsjukhus i Port-au-Prince och började omedelbart behandla patienter där. Fältsjukhuset är berett att ta emot ett tiotal ambulanser med evakuerade skadade barn från olika katastrofdrabbade områden. Mellan fredag kväll och lördag förra veckan lossades dussintals vagnslaster med medicinsk och logistisk utrustning och fältsjukhus inrättades.

På lördag (16 januari) räddade det israeliska laget en hög tjänsteman från en av regeringens kontorsfastigheter som kollapsat i jordbävningen. Tjänstemannen som varit instängd under rasmassorna i fyra dagar fick behandling vid det israeliska fältsjukhuset.

Fältsjukhuset omfattar 40 läkare, 25 sjuksköterskor, ambulanspersonal, apotek, en barnavdelning, en röntgenavdelning, en intensivvårdsavdelning, akutmottagning, två operationssalar, en kirurgisk avdelning, en intern avdelning och ett BB. Sjukhuset kan behandla ca 500 patienter varje dag och kommer dessutom att utföra förberedande operationer.”

Detta utdrag är hämtat från Israeliska ambassaden i Stockholms nyhetsbrev.

När ska världssamfundet uppmärksamma allt det fina den judiska staten gör för sin omgivning istället för att starkt kritisera dess minsta felsteg?

K:et i kosher

Ibland är detta svårt i Sverige. Ibland, och ofta, är det bland det mest fantastiska man som jude i Sverige kan göra. Att hålla kosher. Kosher är ett hebreiskt ord som betyder ”passande”. Toran fastställer riktlinjer för vad som passar, kosher, för en jude att äta och vad inte.

Äta endast äta koshermat syftar och leder till att på en mycket grundläggande nivå identifiera sig med sitt judiska arv. Om ens judendom endast är begränsad till bön, studier, eller specifika ritualer, finns det risk att det kanske inte genomsyrar ens liv på det fulla sätt det har potential att göra. När du äter annorlunda, är din judendomen inte bara metafysiskt, utan en del av ditt innersta väsen.

Hittade precis en hemsida KOSHERINTHEKITCH som förklarar och göra denna otroligt viktiga mitzvah ännu mer förståelig. Ta hjälp av denna sida. Läs och lär!